Min hälsoresa får ske i sakta mak. Jag måste föra i nya goda vanor sååå sakta, en, möjligen två i taget. Jag har hört att det tar 3 veckor att få in en ny vana. (...men det går rackarns mycket snabbare att införa en ovana :-D).
Min första ambition är att komma ut mer i friska luften samt att börja äta frukost. Jag smög i gång förrförra veckan med att hoppa av pendeln en station innan, och traska den sista biten till jobbet. Det tar ca 30-40 minuter och det känns ljuvligt. Jag gillar när man kan slå flera flugor i en smäll.
Jag läste någonstans ett råd från Blossom Tainton där hon tipsade om att utan så mycket planerande bara köra igång med träning av något slag, och helt plötsligt stolt se sig som en "tränande person". Så känns det för mig nu! Jag känner mig som världens frisksportare ( efter 2,5 vecka haha) och ett extra plus är de imponerade kommentarer mina arbetskollegor ger mig. Förra veckan började jag att äta frukost hemma....inte köpa kaffe och macka på Waynes eller som de flesta dagar...inte äta något förrän till lunch.Jag har varit ett under av planering. Jag har förberett frukosten kvällen innan och även dukat lite myspysigt. Jag har också planerat kommande dagars jobbkläder, för de måste kunna packas ner i min lilla ryggsäck. Jag powerwalkar nämligen i underställ, fleecetröja och vindställ samt vandrarkängor. Här ska gås i ur och skur är det tänkt. Beträffande frukost, så blev det i förra veckan havregynsgröt med äppeltärningar samt två knäcke med viltost (viltköttstid nu! :-D) och gurka....samt ett tänt litet ljus för stämningens skull. Denna vecka har det stått en halv grapefrukt, 1 kokt ägg samt en rågmacka med leverpastej och gurka på frukostmenyn. Morgonpromenaden i det mestadels vackra milda höstvädret är underbar. Vilka praktfärger naturen visar upp! Jag blir påmind om en liten bild som fanns i en av mina första läseböcker i småskolan. Ett litet barn i en höstglödande skog. Som liten hade jag aldrig sett en vackrare bild och jag tittade ofta på den. Det var säkert min första "konstupplevelse" i livet, utan att jag förstod det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar