Modeller

I avsnitt två av Sex in the city handlar det om killar 30 + som är besatta av att dejta modeller. Det är status. 30 + tjejerna känner sig utmanövrerade och har en rätt trist uppfattning om modeller i allmänhet. De anses obildade, korkade och spyr upp maten. För att klara sig i modellsvängen måste man nog vara rätt kaxig och självständig.  Jag känner en viss aversion mot hela modebransch-konceptet. Hur kan denna industri hantera så sjukt mycket pengar? Plaggen är så fruktansvärt oansvarigt dyra. Modellerna tjänar multum, fotografer och stylister lika så. Nånstans  rätt långt bak i ledet sitter stackars sömmerskor och sliter för lite och ingenting. Ruttet!

Modelldyrkan även från tjejer var stor redan under 80-talet. Jag hade livet fullt upp med annat då och kan inte säga att jag hade koll...men det är klart att supermodeller som Naomi Campbell, Elle MacPehrson, Linda Evangelista, Emma Sjöberg, Christy Turlington, Cindy Crawford, Claudia Schiffer och Helena Christensen minns man. De är väl mångmiljonärer hela bunten?

I början av millenieskiftet var det mycket snack om modeller, vem som hade fått ett stort parfymkontrakt, och vem som fått gå alla prestigevisninar. Jag minns en tjej som hette Gemma som var väldigt i ropet. För att inte tala om ikonen Kate Moss. Ja... galet med modeller... I stället för att vara de som visar upp kläder, så har de fått stjärnstatus och .... blir rika som troll! Detta späs på extra av program som Top Model. Jag gillar att kolla på mode och tittar gärna i modemagasin, men kan inte förlika mig med att branschen hanterar så sjukt mycket pengar.

I Sitc träffar Carrie åter igen den trevlige kille som skjutsade henne hem från nattklubben. Nu träffas de på en modevisning, och naturligtvis dejtar Mr Big, som hon kallar honom, en modell.
Carrie känner sig lite brädad. I slutet av avsnittet besöker Mr Big henne som hastigast på det café där hon ibland sitter och skriver sina kolumner. Mr Big säger, att hur det nu än är med skönhet, till slut vill han ändå umgås med någon som får honom att skratta.

Det här avsnittet är också från 1998, men borta är det röda håret, nu är det blonda slingor som gäller. En viktig detalj är den trådlösa telefonen med en liten antenn. Mobilerna gör också sitt intåg. De är stora och viks ihop med ett lock. De fyra tjejkompisarna carrie, Miranda, Charlotte och Samantha har köpt "take away" Thai food med pinnar och allt.